Detta är en automatöversatt text från Electroverse som jag rättat för god svenska. Den är skriven av miljöekonomen Peter J. Morgan.
Öppet brev till Nya Zeelands premiärminister: “Det är inte längre möjligt att framför något trovärdigt argument med påståendet att “vetenskapen är avgjord”.
Nedan följer ett öppet brev till premiärministern i Nya Zeeland, klimatministern, rektorerna vid NZ:s 8 universitet och John Morgan, verkställande direktör för National Institute of Water and Atmospheric Research (NIWA).
Dr Patrick Frank är en mycket erfaren fysiker med inriktning empirisk kemi (osäker på den översättningen) vid SLAC National Accelerator Laboratory, Stanford University. (SLAC är en förkortning för laboratoriets ursprungliga namn, Stanford Linear Accelerator Center.)
Precis som jag har Dr Frank på sin fritid i minst 30 år intresserat sig för teorin om antropogen global uppvärmning (AGW), senare förvrängd till den meningslösa eufemismen “Klimatförändringar” – klimatet, liksom vädret, förändras kontinuerligt. I sin Op Ed med titeln “A Climate of Closet Monsters” skrev Dr Frank:
”Mitt arbete innebär experiment, mätning och teori. Som i all vetenskap är kampen i sådant arbete noggrannhet. Hur exakta är mätningarna? Hur exakt är den fysiskaliska beskrivningen som teorin ger? Kunskap kommer bara med noggrannhet.
2001 bestämde jag mig för att undersöka påståenden om koldioxidutsläpp och klimat. Jag ville helt enkelt veta om larmet var motiverat. Så jag studerade. År 2003 visste jag att larmet inte var berättigat.
Anledningen är denna: Hela trovärdigheten för att mänskliga CO2-utsläpp får klimatet att värmas beror på noggrannheten i klimatmodeller. Klimatmodeller är ett uttryck för den fysiskaliska teorin om klimatet. De är för närvarande den enda informationskällan som kan berätta hur klimatet skulle kunna reagera på mänskliga koldioxidutsläpp.
Vad jag upptäckte är att om klimatmodellerna är förstoringslinser, då är att använda dem för att se effekten av CO2 på klimatet att likna vid att försöka se atomer med en juvelerares lupp.
I början av september 2019 godkändes min studie av klimatmodeller via peer review och publicerades i Atmospheric Sciences avdelning i Frontiers in Earth Science. Den besvarar frågorna: hur tillförlitliga är klimatmodellerna, och; hur mycket ska vi ge deras förutsägelser om en het CO2-driven framtid? Svaren är: de är inte pålitliga och har ingen trovärdighet.”
Jag informerar er nu alla att den 2 juni 2021 meddelade Dr Patrick Frank, i enlighet med IPCC:s eget felrapporteringsprotokoll, till IPCC. Här är ett utdrag:
”Under min resa på sex år till publicering, genom nio tidskriftsinlagor, 30 granskare och deras 35 recensioner, stötte jag inte på en enda klimatmodellerare som förstod fysisk felanalys eller utbredning av fel, eller innebörden av modellkalibrering eller osäkerhet, eller påverkan av fysiskaliska fel på förutsägbar tillförlitlighet, eller till och med av den absolut centrala skillnaden mellan noggrannhet och precision.
Klimatmodellerare är uppenbarligen oförmögna att utvärdera tillförlitligheten i sina egna modeller. Denna upptäckt ger en förklaring till den universella användningen av ett värdelöst precisionsmått för att påstå projektionssäkerhet i deras publicerade verk, snarare än noggrannhet.
Jag nämner dessa svårigheter, för att vid utvärderingen av felet som jag formellt uppmärksammat här måste man konsultera kompetenta experimentfysiker, som förstår fysiskalisk felanalys, snarare än klimatologer, som inte förstår det.
För att upprepa: ingen av de publicerade lufttemperaturprognoserna, varken i den primära granskade litteraturen eller i någon av IPCC-utvärderingsrapporterna, har någon som helst vetenskaplig innebörd eller prediktivt värde. Inga rationella politiska beslut får fattas på grundval av dessa prognoser.
Alla generella cirkulationsmodeller, oavsett vilken annan användning de kan ha, är helt olämpliga för att göra prognoser av antropogen global uppvärmning. De kan inte berätta någonting för oss om hur atmosfärstemperaturer kan utvecklas i framtiden, inte heller förklara temperaturutflykter från det förflutna.
GCM i sig kan inte upptäcka, inte tillskriva och kan inte projicera effekterna av CO2-utsläpp på globala genomsnittliga yttemperaturer. Varken i nuet eller in på 2000 -talet.
Den osäkerhet som sprids genom simuleringstidssteg genererar ett alldeles för stort osäkerhetshölje för en tillförlitlig prognos av framtida uppvärmning på någon tidsskala. Modellerna kan inte säga något om atmosfärstemperatur.
Globala uppvärmningsprognoser av klimatmodeller har då formellt visat sig inte vara bättre än gissningar. De prognoserna, som utgör hela orsaken till oro över vårt inflytande på klimatet, är rent ut sagt ytterst opålitliga.
De kan inte ge tillförlitlig information om huruvida klimatet kommer att värmas eller svalna. För detta ändamål kan man lika gärna konsultera Oracle i Delphi som någon eller alla de allmänna klimatmodellerna för cirkulation.”
Stor överraskning, IPCC har hittills misslyckats med att följa sitt eget felrapporteringsprotokoll och har helt enkelt ignorerat Dr Frank.
Föreskrivet i IPCC:s felrapporteringsprotokoll är en tremånadersperiod under vilken IPCC måste svara och korrigera eventuella fel som den inte kan motbevisa. Därför, den 3 september 2021, om varken IPCC eller någon av er har kunnat lämna en giltig vetenskaplig motbevisning av det dokument som Dr Patrick Frank lämnade till IPCC med sin anmälan av den 2 juni 2021, kommer Stiftelsen att offentligt uppmana var och en av er att vara trogna vid den sedan länge etablerade vetenskapliga konventionen att ett papper som inte kan motbevisas automatiskt blir den nya “sanningen”. Skulle IPCC inte kunna vederlägga Dr Franks papper i enlighet med IPCC:s eget felrapporteringsprotokoll måste premiärminister Ardern omedelbart dra tillbaka Nya Zeeland från IPCC och tillkännage detta för nationen – och faktiskt världen. Vidare måste premiärminister Ardern omedelbart meddela nationen – och faktiskt världen – att det har bevisats för IPCC att det inte finns någon klimatnöd och att så snart som möjligt alla NZ:s lagar och förordningar som rör “klimatförändringar” och ” klimatnöd” upphävas.
Dr Frank är inte längre ensam om att meddela IPCC att dess modeller har mycket allvarliga fel.
Tidigare denna månad meddelade Viscount Monckton i Brenchley också IPCC, i enlighet med sitt eget felrapporteringsprotokoll, om ett mycket allvarligt grundläggande fel i klimatmodellernas tillämpning av en gren av teknik och fysik – nämligen styrsystemsteori – på datormodellerna används för att göra de klimatprognoser som alla IPCC: s utvärderingsrapporter bygger på. Ni är alla medvetna om detta fel, eftersom jag har skickat er flera brev om Viscount Moncktons arbete och hans team, kända som Argonauterna. Till er skam har ni alla ignorerat dessa brev.
För ungefär ett år sedan hade Viscount Monckton meddelat IPCC om Argonauternas fynd, men IPCC har helt enkelt ignorerat honom. Den här gången har han fullt ut följt IPCC: s felrapporteringsprotokoll. IPCC har nu ingenstans att gömma sig, och det har inte någon av er.
Förutom Dr Frank och Argonauterna finns det flera andra framstående forskare som har skrivit artiklar som förklarar allvarliga fel i klimatmodellerna som IPCC åberopat. För er information kommer mer om deras arbete att följa. Jag avser att uppmuntra de andra forskarna att följa felrapporteringsprotokollet.
Det är inte längre möjligt att framför något trovärdigt argument med påståendet att “vetenskapen är avgjord”.
När ska var och en av er ha ert Galileo-moment, inse att ni gömmer er för ingenting och erkänna att ni har blivit lurade?
Nu står hoppet till att var och en av er förstår hur allvarlig denna fråga är. Kanske kan ni också börja förstå varför IPCC-klimatmodellernas prognoser av framtida globala medeltemperaturer har visat sig vara så vilt felaktiga och har hittills kostat världen många biljoner dollar, allt med noll effekt – med andra ord, biljoner dollar har gått till spillo. Tänk vad som hade kunnat uppnås om dessa biljoner dollar i stället hade spenderats för att minska kemikalier och plastföroreningar av miljön, särskilt vår planets hav, och även för att utrota fattigdom i Afrika genom att hjälpa till att bygga moderna kolkraftverk för att ge tillförlitliga elektricitet.
Vänliga hälsningar, Peter J. Morgan B.E. (Mech.), diplomerad lärare, Hedersordförande och verkställande direktör i stiftelsen Environomics (NZ)
